Oj, nu när jag mentalt tillåtit mig själv att gnälla här på bloggen så poppar ämnen upp värre än finnar efter en 200g chokladkaka.

En sak jag retar mig enormt på är när någon säger, "jag är sån, man kan inte ändra den/hur man är".

Big BS i 90% av fallen skulle jag vilja säga! Det är klart man KAN ändra sig, frågan är mer om man vill. Det finns ju självklart saker som man inte kan ändra hos någon, eller inte bör iaf, men det är inte sånt jag pratar om nu.

Inte heller påstår jag på något sätt att jag är perfekt och inte själv har något som jag borde fundera på att ändra.

Jag försöker lyssna när någon kritiserar det jag gör/gjort. Mest för att jag är intresserad av att höra om det finns några bra orsaker för kritiken så jag nästa gång kanske kan göra på ett annat sätt och därigenom bli en bättre människa. Va tråkigt det hade varit om man inte kunde förbättra sig, och då menar jag inte rent prestationsmässigt med saker som städning osv utan som person. Bli lite mer omtänksam, lyssna mer-prata mindre osv.

Det här hör lite ihop med att "försöka" inser jag nu. För min del är det självklart att man "försöker" mycket när man tycker om någon. Man kan försöka få personen på bättre humör om den är nere, man kan försöka göra den personen glad bara för att man gillar att se den man tycker om glad, man kan försöka att inte klaga eller säga någon negativt när man vet att det skulle göra personen ledsen för han/hon gör sitt bästa redan. Det är mycket man kan "försöka". När man då får höra att man inte ska försöka så mycket utan bara vara den man är. Ja jag vet inte, vad ska man säga. Kanske är det någon av de sakerna hos mig som inte går att ändra. Jag försöker för jag älskar. Jag försöker hitta på roliga saker med W för att jag älskar honom och jag älskar att se honom glad. Låter inte konstigt i mina öron.