Jag är på enormt dåligt humör, vilken innebär att jag inte borde blogga för nu kommer jag bara gnälla på massa saker. Därför varnar jag dig redan här, sluta läs om du inte vill höra mitt gnäll.
Är så enormt trött på vissa saker, ytliga människor, egoistiska människor, samhället i allmänhet och kanske livet i synnerhet. Usch, det lät väl inte bra men jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, önskar jag var lika bra på att skriva som min blogg-idol N.
Kan väl erkänna att när jag inte mår bra då är det inte lätt att hitta trevliga saker att skriva om, försöka sitta framför datorn med ett fejkat, påklistrat leende och få det att låta som livet är underbart. När jag mår dåligt då är allt dåligt och det som är allra sämst det är jag själv. Det är väl så att det i sin tur gör mig ännu mer nere, att jag inte på något sätt kan mota bort alla mörka tankar. Ofta är det svårt att bestämma sig för saker, som tex för att ta en av alla idiotiska saker jag håller på med, messa med kompisar. Får jag ett mess när jag är nere så kan jag bara inte bestämma mig för vad jag ska svara. Skriver ofta på svar både 2 och 10 ggr men eftersom jag är så allmänt kass (i mitt huvud) så tycker jag att mina svar bara är tråkiga och ointressanta. Vilket självklart resluterar i att personen i fråga inte får något svar överhuvudtaget. Jag har helt enkelt inte tillräckligt mycket självförtroende för att svara på ett mess. Sjukt.... och det är precis sånt här jag går o funderar på och som gör mig ännu mer deppig.

Hmm, nu funderar jag på om jag ska publicera det här. Lite utlämnande kanske och jag tror att det är några som kommer tycka det är jobbigt att läsa.
Förlåt mina kära vänner, men det här kanske kan vara ett sätt för mig att komma ur den här nedåtgående spiralen jag verkat hamna i igen. Vill bara poängtera att det på inga vis är lika illa ställt med mig som det var för ett år sedan och där runtomkring.
Har varit dålig på att sätta ord på vad jag känner. Vad kan man förlora på att testa det.