Strax efter jag kommit in från min joggningsrunda i måndags lovade jag mig själv att springa på onsdag igen, dvs idag! Det är konstigt men just nu såhär någon timma innan jag kommer kunna ge mig ut så kan jag mest bara komma på väldigt bra ursäkter att inte springa just idag. Lite ont här o där, disk som behöver tas hand om, tvätt, skulle nog behöva damsuga... you name it! Så precis i detta nu så pågår en kamp emellan lat-malin och lite-mindre-lat-malin i mitt huvud. Tur att ingen annan behöver höra den sorgliga diskussionen.
Idag har jag dessutom lovat mig själv att springa dubbelt så långt. Det kanske är så att jag hade lite syrebrist i hjärnan då, strax efter att jag höll på att ta död på mig själv, alla vet ju att man blir lite konstig när hjärnan inte får tillräckligt med syre. Och tillräckligt med syre, det kan jag lova att jag inte fick!!